Selfish

Äsch, ska vara ärlig, bloggen är typ prio 156 just nu. Jag varken orkar (läs vill) blogga eller finner mig tid till att läsa andras bloggar. Eller det är snarare så att jag inte.. bryr mig om andras liv just nu.. låter det egoistisk? Jo det gör det men jag menar inte på det viset. Jag har fullt upp med mitt egna liv just nu & ägnar all min tid åt det jag tycker är roligt :)

Har precis varit på en härlig skogspromenad med honom! Nu ligger han död i soffan! Mina fötter är också döda :P .. Igår tog vi en långrunda i skogen & stötte på ett gäng rådjur, det var grymt! På kvällen var vi på hundrastgården där han fick träffa 8 andra hundar.. Han fick sig endel stryk av en annan amstafftik, gulligt ;)

Som ni kanske märker är det mycket Laban som gäller just nu, min hund! Det känns härligt att säga det, MIN hund! Jaja, lite Daniels också, men mest min! Jag har verkligen saknat hund & det kändes som ett perfekt tillfälle att skaffa hund nu! Jag känner att jag är färdig med barntillverkning på ett ganska bra tag & det kändes helt enkelt som det bästa tillfället nu när jag är föräldraledig & har all tid i världen att forma honom till den jag vill att han ska vara.



Jag har fått många frågor på varför vi väljer att skaffa hund igen när vi valde att omplacera vår förra Amstaff. Mitt svar på det är att mitt liv för 2 ½ år sedan när vi skaffade "Vira" såg helt annorlunda ut jämfört idag. Vi var barnlösa & hade andra planer för framtiden & vi la bebisverkstan på hyllan då det ändå inte verkade fungera för oss. Under samma veva vi skaffade hund kom den underbara nyheten att vi verkligen skulle bli föräldrar trots flera månaders försök! Jag var redan långt gången när vi upptäckte det minns jag! Där började det. Vi var "unga" & oerfarna, detta är en stor hund i liten förpackning som behöver en stark hand! En tung känslomässig till graviditet gjorde inte saken bättre, mycket pga den förra graviditeten, när vi förlorade vår barn, vi orkade helt enkelt inte! "Vira" fick inte den träning hon behövde, då bestämde vi oss för att låta henne komma till någon som kunde ge henne den träning & det aktiva livet vi inte kunde ge henne just då. Det är viktigt att se till djurens bästa & "Vira" bor än idag hos samma matte som ger henne det vi inte kunde ge henne då. Det är viktigast för oss!

Denna lördag..

Jag har blåsor på fötterna, de som gör ondast är dom sidan om lilltån, speciellt med skorna på! Anledning? Min dåliga kondis & MINST 5 km Labanpromenad per dag! Men det är struntsamma! Mina gelefötter får vänja sig vid detta, kanske låter hårt men fy tusan vad kul jag/vi har det! Speciellt åt folk som har noll kontroll över sina pudlar & övriga fluffbollar som kaxar sig, skäller & rycker i kopplet både till höger, vänster, upp, ner & runt runt runt medan jag har full kontroll över min Laban som inte bryr sig om deras hundar, går fint intill mig & verkligen vill göra mig till lags :) De flesta vi har träffat har hälsat, några med leende på läpparna. Några har lyft upp sina hundar & gått. Någon har blängt & inte hälsat tillbaka. Jag undrar om det är för att Laban ser ut som han gör eller om det är för att människan som höll i hans koppel visade sin glädje & stolthet över sitt spöke? Hur som helst, I don't care! :) Hur som helst! Massa träning som gäller för Laban & det lönar sig, första dagen drog han som en galning i kopplet!

Idag har eftermiddagen tillbringats utanför huset, pluttan har lekt i sandlådan med sina nya sandlådeleksaker som hon fick idag. Det var egentligen några av födelsedagspresenterna men eftersom det var så fint väder idag & hon varit super snäll så fick hon öppna dom 5 dagar innan sin födelsedag!

Nu tänkte jag fortsätta med städningen som jag inte hann avsluta tidigare idag, var ju bara tvungen att gå ut & leka i sandlådan med ungen FÖR ATT DET ÄR SÅ KUUUUL!! :D

Måste göra ordning på kryddorna! Hatar att ha det så rörigt!

Underbart & lite mindre underbart..

Precis hemkommen från en härlig promenad med Laban! Tycker det är så himla roligt att gå ut & gå långa promenader med en go vän i kopplet! Bara känslan av vinden i håret är uppfriskande! :)

Jag finner det väldigt störande att bli "föreläst" om hur dålig hund Laban är etc, har bl.a fått höra att han kommer mörda mina barn. Jag är synnerligen sårad av att höra detta från denna personen, som förmodligen inte kommer på Alicas födelsedag nästa vecka då hon är fruktansvärt oresonlig & påstår att hon kommer bli attackerad av världens lugnaste & snällaste FYRA MÅNADERS VALP! Hur gör man? Jag ger upp liksom! Orkar inte ta emot sånt & jag orkar inte "undervisa" om rasen längre, herregud, har ändå gjort det i 11 år nu! En hund blir vad du gör den till, allt hänger på vilken människa hunden har & inte vilken hund människan har.

Jag vet om att man får vara beredd på att höra såna här saker från okunniga människor som tycker man ska ha en "gullig" hårboll. För mig är Laban världens gulligaste & jag gillar för övrigt inte massa pälsvård :P


RSS 2.0