Saknar det gamla..
Jag blev erbjuden jobbet idag & efter mycket funderingar så VILL JAG VERKLIGEN HA DETTA JOBBET! Har kikat endel på pendlingen & det skulle innebära 4 timmars pendling per dag, känns verkligen inte som något som skulle fungera just nu. Men jag är mycket välkommen att höra av mig i framtiden när det ser bättre ut, känns oerhört skönt att höra! Fick även på omvägar höra att de tyckte om mig & att det var en stressig intervju, phew.. Hade varit konstigt annars.. för vem älskar inte mig?! Hallå!? :P
Förstår att det är tungt. Men alla går igenom kriser och ni har precis fått en till bebis ganska tätt inpå så de är inte konstigt alls att du känner som om att livet bara kretsar kring vardagen och inget kring man & fru. De första året kan jag tänka mig är tuff men de kommer vända, ni har gått igenom tuffare saker. MEN glöm inte bort den där pussen, att berätta för varandra att ni älskar varann, den spontana kramen mitt i matlagningen och sms/telesamtal under arbetstid. Sen är de VIkTIGt om möjlighet finns att ta hjälp och få komma iväg bara ni två en gång i månaden kanske? Äta en middag & gå på bio tex. Kämpa på för de blir lättare. Men om ni glömmer bort kärleken så kam de vara svårare att lappa ihop de sen när allt fungerar igen. Kram på dig
Att tappa bort varandra kan hända även när barn inte är inblandade i bilden. När jag och maken skulle gifta oss så var det jag som stod för allting; fixa kläder, skor, fotograf, boka in datum, bestämma mat, be om hjälp från föräldrar och syskon. Han gjorde inte ett skit. En vecka innan bröllopet bröt jag ihop och berättade hur ensam jag var, att det kändes som om det var jag som skulle gifta mig, inte vi. Jag har inte barn och kan inte sätta mig in i den situationen men jag vet hur enormt viktigt det är med fysisk kontakt i en relation. Även om man inte har tid för lite kärlek i sänghalmen eller ens ett hångel så finns det alltid tid för i alla fall en kram per dag, ett "jag älskar dig" per dag... det lilla kan betyda väldigt mycket i längden.
Lät inte alls kul. Men känns som att det verkar vara lätt att det blir ju sådär när en ny kommer till familjen? Hoppas allt löser sig.
Gällande jobbet så förstår jag dig, jag skulle aldrig palla pendla så långt dagligen. Jag pendlar ju 1tim med tåg enkel resa till skolan nu och det räcker gott o väl.
Jobbigt att det är jobbigt på kärleksfronten :(
Tyvärr verkar det vara rätt vanligt när man har småbarn.
Det är viktigt att se till att få tid för varandra tex när barnen somnat på kvällen
4 timmars pendling till och från jobb skulle jag inte klara av.
Det är lätt hänt att man glömmer bort varann lite när man har fullt upp med barnen , speciellt i början när man ska vänja sig vid allt .
Jag har haft perioder då jag varit avståndstagande men inte medveten , men insåg att en puss o kram lite då & då hjälper , att säga att man älskar varann flera gånger om dagen ;)
Så fort vi kom in i rutinerna & lillkillen hade lugnat sig så kändes allt som innan igen för vår del.
Tog en massa kraft i början med Kelian med hans eviga skrikande från morgon till kväll .
Så länge man har kärleken & hoppet kvar så överlever man det helt klart .
Tror måånga upplever att det är lite hackigt när man precis fått en ny familjemedlem , men det är inget man pratar högt om tydligen ;)
Låter jättejobbigt. Vi har ju en liten på 3 år (snart) och en på väg (fast det blir inte förrän runt juli) och vi har det lugnt och sansat. Har aldrig tappat bort varandra.. Men vi är ju i 2 helt olika situationer.. Jag tror ni har mycket nu med 2 såna små barn, och att det är därför som ni är irriterade osv. Ni kanske ska ha en kväll bara för er (vet inte om ni brukar det) om ni kan få hjälp med barnvakt? Jag har ingen aning eftersom jag inte har samma erfarenheter.. Sorry :(
